Degenerativ ryggsmärta: vad gör man åt degenerativa förändringar
Degeneration av lederna mellan ryggkotorna kan leda till att en eller flera kotor förskjuts. Smärtan ned i benen vid degenerativ spondylolistes uppstår genom att nervrötter kommer i kläm och kan utlösas av bl a fysisk aktivitet och vissa kroppspositioner. Smärtan kan sitta i ena benet eller i båda. Vad beror degenerativ spondylolistes på? Kotglidningen kan orsakas av flera olika sorters förändringar i lederna mellan ryggkotorna. De förändringar som leder till kotglidningen är vanligast bland äldre personer. Flera studier har visat att degenerativ spondylolistes är upp till fem gånger vanligare hos kvinnor än hos män. Det finns inte någon säker förklaring till detta. Att hormoner som är vanligare hos kvinnor kan göra ligamenten lösare har antagits vara en möjlig förklaring. Med ligament menas de band som håller samman skelettdelarna i en led. Om ligamenten blir lösare minskar motståndet mot belastning. Hur undersöks degenerativ spondylolistes? Degenerativ spondylolistes påverkar ofta rörligheten i ländryggen.
Lumbago symtom
Eftersom en glidning uppstått utan en defekt i pars interartikularis kom därför tillståndet att kallas en pseudospondylolisthes när det första gången beskrevs av Junghanns Junghanns Först på sextiotalet kom tillståndet att kallas degenerativ spondylolisthes. Etiologi, patogenes och patofysiologi Uppkomsten av en degenerativ spondylolisthes förklaras av flera olika förändringar i intervertebralleden. Tillståndet är vanligast på L4-L5 nivån och förekommer eftersom det är en degenerativ förändring oftast hos äldre individer. Flera studier har visat att tillståndet är upp till sex gånger vanligare hos kvinnor än hos män Rosenberg Någon säker förklaring till den ökade förekomsten hos kvinnor finns inte. Den hormonellt betingade ökade ligamentära laxiteten hos kvinnor har antagits vara en möjlig patofysiologisk förklaring, vilken skulle förklara ett minskat motstånd gentemot den belastningsvektor som vill åstadkomma en translation mellan kotorna.
Akut ryggsmärta
Uppemot 80 procent beräknas få ländryggssmärta någon gång under sin livstid. På global nivå är ont i ryggen det tillstånd som orsakar störst sjukdomsbörda. Åtminstone om man använder sig av måttet YLD, years lived with disability. Det är ett mått som jämför sjukdomar utifrån hur stor funktionsförlust de orsakar i en befolkning. Och publicerade den vetenskapliga tidskriften The Lancet en rangordning av YLD för drygt sjukdomar och skador, på global nivå. Ländryggsmärta, som också kallas lumbago, toppade listan. På andra och tredje plats kom huvudvärk och depressionssjukdomar. Men trots att ländryggssmärta är så vanligt är kunskapsluckorna stora. Till exempel är det ofta svårt att förklara vad smärtan beror på — i de allra flesta fall hittar man ingen strukturell orsak till ryggontet. Endast en mindre andel av patienterna har en specifik ryggsjukdom, som till exempel ett diskbråck, spinal stenos, eller fraktur till följd av benskörhet. En försvinnande minoritet, någon procent, har smärtor till följd av något allvarligt tillstånd, som cancersjukdom.
Degenerativ ryggsmärta:
Print Nack- och ryggsmärta är ofta associerad med nedsatt fysisk funktionsförmåga och påverkan på ADL-funktioner, och många patienter upplever en betydande försämring med avseende på livskvaliteten [1]. Antalet behandlingsstrategier har ökat kraftigt genom åren, och publicerade data är ofta av olika kvalitet med motstridiga resultat. För den enskilde läkaren kan heterogeniteten i litteraturen vara förvirrande och utgöra en svårighet vid val av lämplig behandling. Denna ABC-artikel beskriver moderna behandlingsrekommendationer, behov av sjukskrivning och prognos för olika sjukdomstillstånd som orsakar besvär och smärta i nacke och rygg. Orsaker, symtom och utredning vid dessa tillstånd beskrev vi i en ABC-artikel i föregående nummer av Läkartidningen, nr 33— Vid ryggmärgspåverkan myelopati beror svårighetsgraden på bl a orsak, tidsförlopp, lokalisation och grad av ryggmärgskompression. Akuta, uttalade symtom och progressiva besvär bör handläggas akut eller åtminstone skyndsamt med direktkontakt med ryggkirurg, medan lättare symtom med lång duration kan remitteras på vanligt sätt till ryggkirurgisk enhet för bedömning.