Vårtbitare förökning: vårtbitare ljud
IPS Driver Error
Djurportalen Vårtbitare Tettigoniidae är en familj i insektsordningen hopprätvingar som tillhör underordningen långhornsrätvingar. Familjen innehåller över 6 kända arter , varav de flesta finns i tropiska delar av världen. I Sverige finns 11 arter [1]. Vårtbitarna liknar gräshoppor , men har betydligt längre antenner. Kroppslängden hos de svenska arterna kan variera mellan 9 och 45 millimeter. Arterna är omnivorer allätare , de livnär sig både på rov och av växtdelar. Som andra hopprätvingar har vårtbitare ofullständig metamorfos och genomgår utvecklingsstadierna ägg, nymf och imago. Större vårtbitare , Decticus verrucivorus där verrucivorus betyder "den som äter vårtor" , har en längd av 25 till 45 millimeter och fick detta namn av Carl von Linné sedan han uppmärksammat att allmogen på Gotland använde den till att ta bort vårtor med. Vad vi vanligen hör är gräshoppor och vårtbitare — särskilt grön vårtbitare [4]. Den ena svenska arten av syrsor, hussyrsan , håller till inomhus och på soptippar.
Grön gräshoppa
Kännetecken [ redigera redigera wikitext ] Hopprätvingar är medelstora till ganska stora insekter med en kraftig kroppsbyggnad. Bakbenen är särskilt långa och har hos många arter omvandlats till hoppredskap med starkt förtjockade lår. De har vanligtvis fullt utvecklade vingar, ett främre par tämligen sklerotiserade täckvingar och ett bakre par mjuka flygvingar, men det finns också de som endast har små, tillbakabildade vingar och de som är vinglösa. Känselspröten är smala men kan nå en betydande längd speciellt hos långhornsrätvingarna. Huvudet är nedåtriktat, försett med facettögon och kraftiga, bitande mundelar. Utbredning Hopprätvingar förekommer över hela världen, på alla kontinenter utom Antarktis och i många olika slags klimat , från tropiska regnskogar till torra öknar och saknas bara i de allra kallaste trakterna. Levnadssätt [ redigera redigera wikitext ] Hopprätvingarna kommunicerar med varandra med hjälp av ljud, och har därför både ljudorgan och öron.
Syrsan är en insekt tillhörande ordningen rätvingar I Sverige finns det ca. Är det gräshoppor du har att göra med kan du vara lugn då de inte orsakar några materiella skador. Lika lite åsamkar de skador på människor eller husdjur. Hussyrsor däremot, kan äta på organiskt material som finns inomhus och är därmed att betrakta som skadedjur. Saker som matrester, brödsmulor och liknande livsmedel som får ligga framme, eller som förvaras oskyddat, mumsar hussyrsorna gärna i sig. Vissa kan också se syrsornas sång som ett problem, i synnerhet om de tagit sig in i huset. Dock kan den även ses som en varningssignal som kan hjälpa dig upptäcka dem i tid. I Sverige finns det två olika arter av syrsor: hussyrsan och mullvadssyrsan, varav mullvadssyrsan klassas som starkt hotad i Sverige. Hoten är bland annat habitatförlust på grund av bebyggelse med igenväxta kringområden som följd. Ytterligare ett hot är kalla vintrar vilket påverkar båda arterna som numera har en något begränsad utbredning.
Grön vårtbitare ljud
Bara grön vårtbitare Tettigonia viridissima kan bli så stor som större vårtbitare, hela 4,5 cm, och denna är helgrön medan större vårtbitare är spräcklig. Större vårtbitare är spridd i stora delar av landet och förekommer allmänt på öppna gräsmarker, ljunghedar, hyggen, myrmark och stränder. Den föredrar att krypa omkring på marken men kan utan problem flyga meter. Till skillnad från andra vårtbitare så är större vårtbitare endast dagaktiv. Soliga, varma dagar kan man höra hanarna spela på 50 meters avstånd. Det karaktäristiska lätet som låter som ett tuffande ånglok, kan du ladda ner och lyssna på här. Hanarnas spel syftar givetvis till att locka till sig honor. Efter parning lägger honan uppemot ägg. De gråbruna äggen läggs ett och ett, ofta i sand, och de övervintrar minst två omgångar innan de kläcks, ibland hela 7 gånger. När äggen kläcks i maj månad kryper det ut pyttesmå nymfer som till utseendet påminner om sina föräldrar. Sedan väntar ytterligare nymfstadier, vilket innebär lika många hudömsningar, innan vårtbitaren är fullvuxen mot slutet av sommaren.