Stål järn: stål kemisk beteckning
Stål järn:
Du glömde visst fylla i fältet. Sandvikens Jernverks arbetare visar upp ett långt stålband. Foto: Tekniska museet arkiv. Den människan känt till längst är guld. En annan gamling är koppar, som förr användes till yxor och nu finns i varenda elkabel. I dag är stålet den viktigaste metallprodukten både tekniskt och industriellt. Stål får man genom att göra järn mindre mjukt. Vi har utvunnit och bearbetat metaller i ungefär 9 år. Vid ståltillverkning förädlas järnmalm genom så kallad färskning. Man blåser kall syrgas mot upphettat råjärn för att bli av med kol och föroreningar och göra stålet hållbart. Innovationer i stål är en förutsättning för ekonomisk tillväxt. Men tillväxten uppstår först när innovationerna används för lönsam produktion av varor och tjänster. Vi vet inte exakt när människan började framställa järn, men troligtvis skedde det mellan och f. I början var det meteoritjärn — järn som tagits från nerfallna meteoriter — som användes, sedan uppfann man metoder för att utvinna järn ur rödjord och myrmalm.
Järnet kommer då att uppträda i två olika tillstånd, nämligen austenit och ferrit. Det ferrita tillståndet är stabilt vid två temperaturintervall. Det första intervallet ligger upp till °C kallat α-järn alfajärn alternativt α-ferrit. Det andra intervallet ligger mellan °C och smältpunkten och kallas δ -järn deltajärn alternativt δ-ferrit. Austenit är enbart stabilt i ett intervall mellan °C och °C, kallat γ -järn gammajärn alternativt γ-austenit. Kolet verkar som ett bindande material, som förhindrar järnatomer i kristallagren från att glida förbi varandra. Mängden kol i legeringen bestämmer vilka egenskaper stålet får. Stål med högt kolinnehåll kan göras starkare, hårdare och mer elastiskt än järn, men det blir även sprödare. Den maximala lösligheten för kol i austenit -fasen av järn är 2,1 viktprocent och inträffar vid °C; lägre temperatur eller högre kolhalt leder till att kolet kristalliserar sig och bildar järnkarbid cementit , Fe3C. Järnlegeringar med högre kolhalter går under benämningen gjutjärn.
Vad är stål
Råvaror Råvaror Vid tillverkning av stål krävs järnråvara i form av malm eller skrot samt legeringsämnen för att materialet ska få de önskade egenskaperna. Vid tillverkning av malmbaserat stål behövs även kol som reduktionsmedel och kalk som slaggbildare. Järnmalm Rent järn förekommer ytterst sparsamt i jordskorpan. Däremot finns det gott om järn som är kemiskt bundet, i förening med andra grundämnen som syre och svavel. Jordskorpans vanligaste grundämnen är i nämnd ordning: syre, kisel, aluminium och järn. För utvinning av järnmetall är föreningarna med syre, oxider, de helt dominerande. Järnmalmsmineralen kallas för magnetit svartmalm eller hematit blodstensmalm beroende på vilken typ av oxid som ingår. Magnetit har fått sitt namn genom sina magnetiska egenskaper. Om den repas mot en ofärgad yta så bildas ett svart streck. Hematit eller blodstensmalm, Fe2O3, har fått sitt namn av det blodröda streck som bildas om den repas. Efter brytningen krossas materialet och därefter avskiljs malmen från gångarten, så kallad anrikning.
Vad består stål av
I fjället Kirunavaara bryts järnmalm, som fraktas på Malmbanan. En masugn i Spanien. Masugnar är höga, och matas uppifrån med järnmalm och koks. Järnproduktion är konsten att framställa järn - och stålprodukter från järnmalm. Denna process har flera steg, som har förändrats genom historien. Gruvdrift [ redigera redigera wikitext ] Detta avsnitt är en sammanfattning av Gruvdrift. Järnmalm är mineral som innehåller grundämnet järn i sådan halt och kemisk sammansättning att den kan användas med ekonomiskt utbyte till framställning av järn och stål. En vanlig form av järnmalm är limonit järnockra , som återfinnes i naturen som myrmalm i myrar och på sjöbottnar , rödjord och brun järnsten. Andra vanliga former är magnetit - svartmalm, och hematit - blodstensmalm. Magnetit och hematit bryts i gruvor. Malmen är oftast blandad med gråberg , och behöver därför anrikas i anrikningsverk för att minska mängden slagg senare i processen.