Spår av varg: mård spår i snö
Spår och spårtecken
Det är dock inte alltid helt lätt att tolka spår, utan det krävs en hel del kunskap och lång erfarenhet för att säkert kunna avgöra vems spår det är. Vargspår kan blandas ihop med bland annat räv, hund och lodjur. Det man ofta slås av när man ser ett vargspår är storleken. Ett spår efter en vuxen vargs framtass kan vara upp till 11 cm långt. Vissa mycket storvuxna hundraser kan ha lika stora tassar men då ser ofta själva spårlöpan annorlunda ut. Hundar rör sig "vimsigare", medan vargars spårlöpor oftast ser rakare och "mer målmedvetna "ut. Vargens steglängd i trav varierar mellan cm beroende på hur bråttom de har. En motiverad varg kan göra språng på meter. Vargar rör sig ofta i trav och använder sig gärna av lättframkomliga vägar för att spara energi. Allt från isar på bäckar, sjöar och åar, till skoterspår och bilvägar. På ett dygn kan en varg lätt förflytta sig ett par mil och även längre än så. Den tillbringar normalt ungefär en tredjedel av dygnets timmar i rörelse.
Spår av varg:
Vargens spår & läten
Bakfot: längd cm Tassavtryck från varg, liksom från övriga hunddjur, visar fyra symmetriskt placerade tår. De båda mellersta tårna är lika långa når lika långt fram i spåret och de två yttre tårna är lika långa, men tydligt kortare än mellantårna. Klomärkena är grova, men kan saknas på hårda underlag. Stämplar efter slutna tassar är långsmala och har en tydligt oval form som syns bäst på bakfoten. Vanligtvis syns tydliga klomärken. Framfötterna är vanligen tydligt större än bakfötterna. Vargen förflyttar sig vanligen i trav. Spårlöpan är rak och medveten. Normal steglängden i trav är cm, men på hårt underlag kan den bli upp till 2 m. Vargen är tung i förhållande till tassarnas yta och sjunker därför relativt djupt ned i snö. För att spara energi använder sig vargen ofta av skoterspår, diken och plogade skogsvägar. Vargen viker som regel undan för stängsel och dylikt och kan ta långa omvägar för att undvika dessa. Unga individer kan uppträda mer leklystet och energislösande än äldre.
Lodjur spår i snö
Björnens spår är stora, ca 20—30 cm. Nästan lika stora som en människofot! Svåra att förväxla. Framtassen är lika bred som lång, men baktassarna är mer långsträckta. Björnspåren syns oftast i lera. När det är snö ligger björnen oftast i ide. Björnarna finns främst i barrskogmiljöer, gärna i oländig och kuperad terräng som innebär mer skydd och mat. Andra tecken Klösmärken på träd. Djupa märken efter björnens kraftiga klor. Sönderrivna myrstackar kan vara ett tecken efter björn som letat mat. Trots att vi uppskattar samma blåbär är möten sällsynta. Björnen använder luktsinnet och sin goda hörsel för att undvika oss människor med god marginal. Ett vanligt samtal räcker för att du ska höras på långt håll. Har du sett ett en björn eller spår av björn? Dela din observation på Skandobs. Nästan lika stora som vargens. Form: som ett stort kattspår. Mer runda i formen än vargspåret. Tårna: Den innersta av de två främre tådynorna når längst fram — spåret kan se lite asymmetriskt ut.
Vargspår hundspår
Antal och förekomst Vargens spår Vargens spår är typiska för ett hunddjur. Det är mycket svårt att skilja mellan vargspår och spåren av en stor hund. Vargspår i snön. Bild: Aku Ahlholm Vargspår i snön. Bild: Risto Sauso Vargens gångspår Vargens spår är typiska för ett hunddjur. Som hos hunddjur i allmänhet är spårstämplarna efter vargens framtassar cm större än efter baktassarna cm. När man mäter vargens spårstämpel räknas klorna inte med. I vargens spårstämpel syns tydliga avtryck av de långa kraftiga klorna 4 st. Tårna på vargens baktassar ligger lite närmare varandra, så spåren ser lite långsmalare ut än framtassarnas. Avtrycket efter vargens fram- och baktassar kan också skiljas utifrån formen på mellanfotsdynan. Bakre spårkanten av framtassarnas mellanfotsdyna är lite konkav, medan baktassarnas är konvex eller rak. Vargens tår är symmetriska till skillnad från lodjurets, vars tåavtryck är osymmetriska. I mjuk snö och på våta kärr breder vargen ut sina tår så mycket som möjligt.