Stor kronhjort: slaktvikt kronhjort
Dovhjort vikt
Foto: Peter Svenson Kronhjort Kronhjorten Cervus elaphus är släkt med andra hjortdjur, såsom älg och dovhjort. Kronhjortens bröl är ett av de nordiska markernas mäktigaste läten. Ståtligt djur med imponerande krona Kronhjort är ett stort hjortdjur, bara älgen är större. Under sommaren är kronhjortens päls ofta rödbrun, medan den är mer gråbrun på vintern. Till skillnad från dovhjortens svarta svans är kronhjortens beige. Det är endast handjuren som har horn. De färdigutvecklade hornen består av en pampig krona med 10—18 taggar. Det mäktiga lätet Under höstens parningssäsong försöker handjuren med hjälp av sitt brölande samla ihop en större flock honor som försvaras mot andra hanar. Det kraftiga brölet hörs på långt håll. Det lockar inte bara hindar utan fungerar också som en styrkedemonstration. Även hornen kommer till användning vid styrkemätningar mellan hanar. Inför brunsten sväller också hanarnas hals och får en långhårig mörkbrun man.
Stor kronhjort bar guldtrofé
Kronhjort Cervus elaphus , är ett stort hjortdjur. Det är landskapsdjur i Skåne och på Åland. Artepitet i det vetenskapliga namnet är bildat av det gammalgrekiska ordet elaphos hjort. Hanhjorten hjorten når en längd av till cm från nosen till svansroten; svansens längd är ytterligare cirka 15 cm. Mankhöjden över bogen uppgår till mellan och cm. Levandevikt för normalhjorten är cirka kg men kan uppgå till kg. Honan hinden är betydligt mindre. Dessutom finns betydliga storleksskillnader mellan de olika underarterna. Hannar på Korsika och Sardinien blir sällan tyngre än 80 kg. Huvudet är grått, mörkare på ovansidan, på sidorna ljusare. Från nacken sträcker sig ett mörkt band efter halsen och framryggen. Främre delen av bröstet och buken är brunaktig, bukens bakre del och lårens insida smutsvita. Spegeln som används inom flocken som varningssignal är ljusröd till smutsvit. Ungen kalven är rödaktig med i vita fläckar ordnade i längsgående rader, vilket kan uppfattas som resterna av en fläckig dräkt som en gång fanns hos kronhjortens förfäder.
Högviltet som anpassar sig
Naturskyddsföreningen i Skåne Kronhjort Naturskyddsföreningen i Skåne verkar sedan mycket lång tid för att Skånes landskapsdjur ska bevaras. Läs mer om det arbetet på vår separat hemsida här. Nedan ett kapitel om kronhjorten från vår jubileumsbok. Vill du ge en gåva till vårt arbete med den skånska kronhjorten? Kontakta oss om du önskar ett gåvobevis. Kronviltet — en skånsk symbol text och foto av Anders Jarnemo Att en stilla natt i september få höra stora kronhjortar bröla mot varandra är kanske en av de allra starkaste naturupplevelserna som går att finna i dagens Skåne. Det var dock nära att det som numera är vårt landskapsdjur utrotades och än idag är kronviltets vara eller icke-vara omdebatterat. Inte bara skånsk Alltsedan kronviltet vandrade in i Skåne redan för ca 10 år sedan har arten varit en del av den skånska faunan. Även om kronviltet har blivit starkt förknippat med Skåne, så spred det sig norrut och nådde i Sverige en maximal utbredning som omfattade Skåne, Blekinge, Halland, Småland, Öland, Västergötland, Bohuslän och Dalsland.
Kronhjort utseende
Publicerad Högviltet som anpassar sig Förvaltningen av kronvilt fungerar generellt bra i landets södra delar. Men kronviltet finns också i norr, där stammen har vuxit snabbt. Där är förutsättningarna helt annorlunda samtidigt som samma regelverk gäller i hela landet. Det är dags att tänka i termer av regionala regler, anpassade till inte minst geografiska förutsättningar, menar JRF:s riksviltvårdskonsulent Jens Gustafsson. Alla som lärt sig hur kronvilt lever och fungerar är överens om en sak: De är läraktiga och sluga djur, och därmed jämförelsevis svårjagade. Många jägare har fått uppleva hjortar och hindar som har lyckas ta sig igenom och förbi en passlinje utan att erbjuda skottchanser. Vittnesmål från Kolmården, där stammen av kronvilt är stark, berättar att hindar verkar kunna avgöra om det är jakt på gång eller inte, beroende på hur många bilar som rör sig i skogen. Det finns marker där det har visat sig att premiärveckan av drevjaktssäsongen är detsamma som en signal till stora hjortar att lämna brunstplatserna och försvinna till vintervistena.